Håll till godo

Hopprätvingar, Ortho´ptera (syn. Saltato´ria), ordning insekter som har världsvid utbredning och omfattar närmare 20 000 arter (flest i tropiska och subtropiska trakter), varav 38 i Sverige. De indelas i underordningarna Ensi´fera (vårtbitare och syrsor) och Caeli´fera (gräshoppor).

Bert-Brunos resa till Norrbotten, del III (3/3)

Avslutningsvis måste jag avhandla även kyrkbyarna. De långa avstånden gjorde det nödvändigt att skapa sig ett boende intill kyrkorna. Haja vilket drag det ska ha varit när socialt svältfödda människor från församlingar stora som sörländska län samlas ett par gånger om året. Samerna tvingades vara med de också men behöll sin egen arkitektur för sina ajjten och häbbrän.

Kyrkstaden i Älvsbyn

Kyrkbyn i Piteå

Lappstaden i Arvidsjaur.

Summasummarum så erkänner jag, Bert-Bruno, här och nu och utan omsvep att jag blivit frälst och en stor smula förälskad i vår nordligaste landsände. Den är väl värd att besöka såväl om sommaren som om vintern.

Nårrbåtthen...häh såm eljest!

Bert-Brunos resa till Norrbotten, del III (2/3)

Norrbotten har som bekant världsarvet Gammelstan i Luleå, vilket består av en mycket välbevarad kyrkby. Den har inte undgått undertecknad utan har besökts ett flertal tillfällen, så även denna gång. Vad jag däremot aldrig insett är att Norrbotten (när jag använder benämningen Norrbotten så är det länet som avses och ej landskapet) är träkyrkornas förlovade land. De flesta är byggda kring förra sekelskiftet.

Råneå kyrka

Arvidsjuars kyrka

Jokkmokks kyrka

Jokkmokks kyrka igen.

Avslutningsvis kommer Voulerims (sten)kyrka, invigd 1958. Häftigt belägen som en medeltida borg på en liten udde.

Bert-Brunos resa till Norrbotten, del III (1/3)

Kära Elit-SKAEMT:are.

Jag kan nu meddela att hela familjen Bert-Bruno är lyckligt hemkommen från den strapatsrika resan i Norrbotten. Alla är välbehållna så när som på några skrapsår och kliande insektsbett, men det hör ju som bekant sommaren till.

Nu ska jag få be att få göra en hel pudel, ty jag har i mina tidigare inlägg låtit påskina att Norrbotten skulle vara uselt och usch. Jag har ljugit. Norrbotten är bland det megacoolaste man kan uppleva här i världen! Snyggt, gammalt, stilrent, kargt, högt, varmt, överraskande och förbannat eljest! Som vanligt kommer jag att exemplifiera med fotografier.

Vem kan hata en landsända som uppvisar solsken dygnet runt. Till en början svårt att hantera men efterhand fullständigt självklart. Denna solnedgång/uppgång är fångad i Piteå.

Att se Storforsen vräka sig ner med en fallhöjd på 82 m på 6 km är gåshudsframkallande mäktigt.

Å helt plötsligt springer de framför bilen.

Och vad är mer överraskande än att råka rasa in på en konsert där Jakob Hellman återförenas med sitt tonårsband Ampere i Voulerim!?

Kort sagt, allt är lite häftigare i Norrbotten. Här är det lite häftigare i form av en jättegryta.

Elit-SKAEMT:artävling

I semestertider brukar det vara populärt med meningslösa tävlingar. Därför tänkte jag att även vi Elit-SKAEMT:are kan roa oss med en dylik.

Frågan är vilket dataspel man omedelbart kommer att tänka på när man ser följande bild? Priset är hemligt och utdelas vid lämpligt tillfälle.

Bert-Brunos resa till Norrbotten, del II

Såsom jag omtalade i min förra rapport så är norrbottningen mycket intresserad av industriella företeelser såsom gruvnäring och transportväsen. Överallt kan man se tydliga exempel på denna fixering vid bergsinnehåll och logistik. Jag har naturligtvis exempel även på detta:

För att citera Ernst Didrings roman "Männen som gjorde det" (Malm I) från 1914: "Ett sådant förbannat land som det här, med snö och is och norrsken och mörker varvtals hela året om, med en usel nypa grönt vid midsommar och tusen ton myggjävlar på köpet".

Jag har alltså på min resa lyckats pricka in "en usel nypa grönt vid midsommar och tusen ton myggjävlar". Nu tro ni att allt i denna jämrans del av landet är usch och fy men så är det alls icke. Ibland hittar man en idyll men industrien göra sig alltid påmind:

Dessa iaktagelser av industriell art avslutar denna, min andra, del av "Bert-Brunos resa i Norrbotten". Sammantaget så här långt kan jag konstatera att landskapet (som ej faktiskt finns officiellt utan endast i folkmun och på mellanstadielärarnas blinkartor) ändå fått ett passande namn som kan vara utslag av en speciell sorts lokal humor; det ligger i NORR och är BOTTEN.

Kan inte låta bli, kära läsare, att delge er en muntration som uppkom vid ett samtal med en campingföreståndare i Älvsbyn efter det att han tagit för lite betalt för en usel stuga med renhorn på. Han sökte upp mig efter att vi installerat oss i stugan, dvs en bra stund efter att själva affären slutits (ska läsas med bred Norrlands Gulds-dialekt och man ska veta att killen hade en yvig mustasch samt en trucker-keps):

Campingkille (CK): "Du ska veta att jag tagit betalt för en tvåbäddars och inte en fyrbäddars som ni fick".
Bert-Bruno (BB): "Ojdå, det får vi rätta till då, eller!??!
CK: (lång paus) "Näädå....Det är som mitt misstag."
BB: "Ööh...tack då. (räcker fram handen för ett riktigt karlakarla-handslag).
CK: (knäcker BB:s hand, djuphalsrosslar och spottar slem) "Det va som inget."

Hälsar Bert-Bruno