Häcken-Sundsvall

Det finns en kille på svenskafans som ville ha ett matchreferat. Eftersom jag ändå slipade på ett dylikt för bb's räkning beslöt jag mig - trots själsliga invändningar - att inte begränsa det till skaemts interna forum.

Känslorna har slutat svalla lite nu. Tiden är mogen för ett kort matchreferat.
Jag missade första kvarten, men informerades av en bister publikvärd att Gif fått ett mål bortdömt på offside. Det skulle faktiskt inte bli det sista. Faktum är att Gif gjorde fyra mål på matchen, varav två var bortdömda och ett borde ha blivit det. Nåja.

När jag hunnit bänka mig såg det riktigt trevligt ut. Häcken rullade boll på offensiv halva och radade upp halvgoda målchanser, bland annat boll i ribba på frispark. Gif agerade virrigt och ruffigt och tjongade boll så att tom Häckens försvar verkade tätt. Ari lade in en flack hörna mitt i gröten framför mål, som Dioh fick en fot på till Mambo-Mumba och tjong upp i nättaket. Därefter klart spelövertag BKH med piggt bolltjuveri och okonstruktiva giffar. Sedan närmade det sig halvtidsvila... och BKH började så smått släppa in di blå med en hel svit individuella misstag och dumheter. Så blev Giffarnas Kurtovic skadad efter krock i målgården och minuterna innan vila fanns ett visst tryck mot giffarnas mål - men hela tiden saknades den sista metern, den sista passningen.

Ännu sken solen. Folk åt korv. Ingen anade att the void låg runt hörnet. Pip. Andra halvlek. En okej öppning med några ganska bra chanser och täta missar av Daniel Larsson som pinnade på rätt bra där uppe. Tyvärr skulle detta bli återkommande - jag tappade räkningen på hans chanser och missar till slut. Mycket spel liknade mest ställningskrig på mittfält. Dioh drev runt och hängde med huvudet så fort han tappade bollen det minsta. BKH tappade bort sitt kortpassningsspel och började nicka bollen okontrollerat; giffarna ökade pressen om än otekniskt och Häcken svarade med att börja rulla boll.

Berggren byttes in till applåder och Giffarna gjorde sitt andra bortdömda offsidemål. Häcken veknade bakåt för varenda minut, det var smärtsamt uppenbart. Larsson brände målchans efter målchans. Häcken flyttade hem alla spelare till försvaret vilket bara resulterade i ett bångstyrigt och osäkert spel. Gif matade in offsiderna när de började trycka på en kvart från slutet, Larsson fortsatte missa chanserna. Frustrationen på läktaren var påtaglig. Speakern meddelade 1020 som publiksiffra och man tyckte synd om allihopa, men mest om sig själv som skyndat dit. Egentligen var spelet mot Hysén i målet ofarligt - Giffarna spelade verkligen inget vidare heller - men Häckens absolut överrådande känsla av osäkerhet och undergång gjorde att alla snubbelskott kändes potentiellt matchavgörande. Och mycket riktigt: I 85:e minuten fladdrar Tobias Eriksson iväg en klen långboll som Hysén trots en desperat spiderman-manöver missar och publiken svalde den beska kvitteringen. Men med 5 minuter kvar insåg alla snart att det här skulle kunna bli förlust till och med. Slutminut kommer och går. 3 minuters övertid och plötsligt radar Gif upp frispark och två hörnor. En halv minut efter att den 3 minuters övertiden är (borde ha varit) slut lirkar Linus Hallenius in det avgörande målet. Domaren blåser bums. Publiken är tyst. De flesta har redan gått.