Bert-Brunos resa till Norrbotten, del II

Såsom jag omtalade i min förra rapport så är norrbottningen mycket intresserad av industriella företeelser såsom gruvnäring och transportväsen. Överallt kan man se tydliga exempel på denna fixering vid bergsinnehåll och logistik. Jag har naturligtvis exempel även på detta:

För att citera Ernst Didrings roman "Männen som gjorde det" (Malm I) från 1914: "Ett sådant förbannat land som det här, med snö och is och norrsken och mörker varvtals hela året om, med en usel nypa grönt vid midsommar och tusen ton myggjävlar på köpet".

Jag har alltså på min resa lyckats pricka in "en usel nypa grönt vid midsommar och tusen ton myggjävlar". Nu tro ni att allt i denna jämrans del av landet är usch och fy men så är det alls icke. Ibland hittar man en idyll men industrien göra sig alltid påmind:

Dessa iaktagelser av industriell art avslutar denna, min andra, del av "Bert-Brunos resa i Norrbotten". Sammantaget så här långt kan jag konstatera att landskapet (som ej faktiskt finns officiellt utan endast i folkmun och på mellanstadielärarnas blinkartor) ändå fått ett passande namn som kan vara utslag av en speciell sorts lokal humor; det ligger i NORR och är BOTTEN.

Kan inte låta bli, kära läsare, att delge er en muntration som uppkom vid ett samtal med en campingföreståndare i Älvsbyn efter det att han tagit för lite betalt för en usel stuga med renhorn på. Han sökte upp mig efter att vi installerat oss i stugan, dvs en bra stund efter att själva affären slutits (ska läsas med bred Norrlands Gulds-dialekt och man ska veta att killen hade en yvig mustasch samt en trucker-keps):

Campingkille (CK): "Du ska veta att jag tagit betalt för en tvåbäddars och inte en fyrbäddars som ni fick".
Bert-Bruno (BB): "Ojdå, det får vi rätta till då, eller!??!
CK: (lång paus) "Näädå....Det är som mitt misstag."
BB: "Ööh...tack då. (räcker fram handen för ett riktigt karlakarla-handslag).
CK: (knäcker BB:s hand, djuphalsrosslar och spottar slem) "Det va som inget."

Hälsar Bert-Bruno